söndag 7 juli 2013

Tillbaka - hem - flytt

I mitten av april blev vi evakuerade pga att det upptäcktes en fuktskada i hallen under en vanlig renovering. Prognosen då var att det skulle ta 4-6 veckor, så vi skulle bara ta med oss det allra nödvändigaste, resten packades in i vårt enda sovrum. Garderoberna behövdes inte tömmas enligt både husvärd och Skanska, så vi skulle kunna hämta och lämna saker allteftersom.

Första veckan tömde Skanska alla garderober och underskåp i köket och packade ner allt i kartonger som hamnade både i sovrummet och i badrummet. Kläder och annat lades också fritt, som ett berg över kartongerna. Mindre kul att komma till lägenheten för att hämta grejer och så är allt nerpackat.

Allteftersom de bilade upp hallgolvet och toalettgolvet så visade det sig att fukten spridit sig även till vardagsrum och kök så skadan var större än de trott från början.

När nya golvet lades blev det några cm lägre än tidigare, i vardagsrummet var det olika nivå skillnader med 4 cm längst in i rummet och 1 cm på andra sidan. Det resulterade i att tapeterna "hängde i luften". De blev tvungna att tapetsera om hela lyan.

Förra veckan, i torsdags, blev målaren färdig och det betydde att nästa steg var städning och bokning av flyttfirman (som husvärden ansvarade för). Mailade under veckan för att få nån framförhållning och fick ett samtal att de ringer så fort de vet vilken dag det blir aktuellt att flytta. Jag behövde ju packa ner evakueringslägenheten också.

När jag kom hem från jobbet i tisdags, vid tolvtiden, stod flyttfirman i trapphuset med en arbetsorder att NU skulle jag flytta. Ingen framförhållning där inte. Så det blev att kasta sig in i flytt-processen. Flyttgubbarna packade i rasande takt, hej vilt, stressade, eftersom de förväntat sig att jag skulle ha packat allt så de bara kunde flytta grejer.
Vår egen lägenhet var fortfarande ostädad och nu skulle dels grejerna i sovrummet portioneras ut i lägenheten plus våra saker från evak-lyan... Katasrofområde!

Det kändes inte alls kul att bli mer eller mindre "tvångsflyttad" och dessutom rätt in i en lägenhet som var full med damm, puts och allmänt skitig :-(

Ringde husvärden och jo städarna skulle komma, nästa dag!

Så det blev en omtumlande dag, kort sagt. Var börjar man? Hur städar man en lägenhet när det är grejer precis överallt?!

Det var bara att fortsätta och försöka stapla och göra det så framkomligt som möjligt. Samtidigt ska man ju leva mitt i kaoset. Kroppen var rätt mosig efter den dagen.

Nästa dag efter jobbet, kom så städtjejerna och det var fantastiska tjejer att organisera och ta tag i städningen. Några timmar senare stod jag med skinande fönster, rentorkat kök och skrubbad toalett och badrum. De tog tag i det värsta och lyfte bort en enorm börda från mina axlar. Mitt jobb blev att se till att flytta grejer så de kunde göra sitt jobb. Tacksamhet i massor!

Dagarna efter den abrupta hemflytten har gått sin gilla gång. Packa upp kartong efter kartong, diska det som blivit dammigt/fullt med puts, tvätta, rensa bort massa onödiga saker... Det pågår lite feng-shui med andra ord.
Nu när vi hunnit landa lite känns det sååå skönt att vara hemma igen :-)

Det är mycket kvar att göra. TV abonnemanget är inte ens påkopplat än, men det gör inget. Det finns tillräckligt att göra ändå.

Hittar lite garner då och då och glädjen är obeskrivlig stor. :-) Det är som att öppna julklappar! Så fort man glömmer vad man har i gömmorna. Uppskattningen är dessutom enorm när man inser att vad bra vi har det. Visst tog det 11 veckor istället för 4-6 veckor och vi har levt väldigt enkelt med knappt några saker, lite kläder och skor (vilket jag fick gräva fram när april vädret övergick i maj och juni! Från dunjacka och kängor till sommartunika och sandaler) men nu har vi en helrenoverad lägenhet och det bästa av allt: ingen fuktskada!!

Handlederna och vänster handen har fått sig en rejäl knäck av allt bärande och lyftande så det blir inget handarbete på ett tag. Mina ortoser hittade jag först idag men nu kan handlederna vila på ett annat sätt och kanske läka fortare. Jag måste lyssna bättre när kroppen protesterar men vad gör man när man nästan blir tvingad att fortsätta trots värk?

Ta hand om er!
Tjing!